Bollnäs Stanley Cup-mästare lär ut hockey i Florida med bandyklubbor – Text av Sven Gustavsson

Daytona. Anders Eriksson vann Stanley Cup 1998. Han avslutade karriären i Modo, flyttade tillbaka till USA och nu lär han ut hockey till unga amerikaner i Florida. Han driver eget företag i byggbranschen och spelar även veteranhockey. Här berättar han när han blir en ”Mange Wernblom” Text av Sven Gustavsson.


Har man en svensk Stanley Cup-mästare från bandyfästet Bollnäs, som ledare för ett hockeyläger i Florida, är det klart att uppvärmningen sker med en rosa boll och bandyklubbor.

43-årige Anders Eriksson följer förnöjsamt när de amerikanska barnen för första gången bekantar sig med de konstiga krokiga klubborna.

Det tar inte lång tid för de mest talangfulla att förstå hur den ska hanteras, men när det kommer till skott är det fortfarande ett slags handledare som gäller.

Det är tropiskt hett ute och rejält kyligt inne i ishallen, som ligger i anslutning till ett köpcenter i Daytona strax söder om den världsberömda racingbanan.

Här drillar Anders Eriksson, Peter Nyman och Sören Strandberg ett knappt 30-tal amerikanska barn.

Peter från Mjölby spelade back med Calle Johansson i juniorlandslaget och division 1-hockey i Tranås innan han hade en kortare karriär i England. Nu bor han i Orlando.

Sören är före detta bandytränare, som flyttade till Mount Dora strax norr om Orlando och startade ett bed & breakfast.

Tillsammans hoppas de tre svenskarna att det här hockeylägret ska bli återkommande. Peter har en vision om utbyte med någon svensk hockeyskola.

– Jag hjälpte en del kompisars barn när jag flyttade hit. Men mina egna barn och det de höll på med tog all tid. Nu har de blivit så stora att jag har mer tid. Det är kul att jobba med barn. Visar man dem något och de ser att det fungerar, blir det som en snöboll. De växer, säger Anders engagerat.

Att skjuta med bandyklubba är inte helt lätt.

Uppväxt i den svenska idrottsrörelsen har han sin egen vision han vill föra över till barnen här:

– Barnen ska förstå att det är okej att göra annat också och att det är okej att göra fel. Funkar det inte på ett sätt, så pröva något annat. Det är den inställningen man fick med sig hemifrån Sverige.

Han var också med och ledde ett par läger i West Palm Beach efter Daytona under maj.

– Allt är så direkt för barn i dag med telefoner och datorer. Det är också viktigt att de rör sig. Vi har visat dem innebandy här. Det är ju jättebra. 60 dollar för klubba och boll. Det har alla råd med.

Anders Eriksson vill jobba ännu mer med utveckling, gärna i något NHL-lag.

– Men det är svårt. Jag jobbar en del med Florida Panthers för att få unga intresserade och även med deras stipendier.

Florida var ett av totalt 14 lag han spelade i under sin aktiva tid i Nordamerika och hans gamla lag har inte glömt honom.

– Jag var med när de hängde ”Lidas” tröja i taket och sista matchen i Joe Louis Arena, säger han om Nicklas Lidström och Detroit.

Han har också valts in i Chicagos veteranlag, även om debuten fortfarande väntar.

Hur är det med de egna barnen, ser du någon ny storväxt defensiv backklippa där?

– Sjuåringen har noll intresse av sport. Han gillar att dansa och uppträda. Yngsta dottern är tio. Hon är sportfanatiker och jätteduktig på basket. Hon vill också pröva på hockey. Äldsta dottern är mer intresserad av dans och höll på med konståkning som yngre.

Som före detta NHL-spelare, som valt att stanna i USA, ser han fördelarna med att ge sina barn olika uppväxtmiljöer.

– Vi tar hem dem till Sverige varje sommar och så har vi hus utanför Toronto. Det blir mycket utomhusaktiviteter och det gillar de. Jag försöker ge dem samma uppväxt jag hade hemma i Bollnäs, fast i Florida då.

Efter att 1991 ha utsetts till bästa back i Tv-pucken tog han dubbla JSM-guld (både J18 och J20) med Modo åren efter, samt var med och förlorade SM-finalen 1994.

1995–96 debuterade han i Detroit i NHL, där han också vann Stanley Cup 1998. Totalt spelade han 608 matcher för nio olika NHL-klubbar under 13 säsonger. 2011 avslutade han karriären i kvalserien, med Modo.

– Men jag var inte där när de åkte ur, understryker han.

Efter karriären flyttade han tillbaka till USA och Delray Beach i sydöstra Florida.

– Jag har varit här i Nordamerika i 23 år. Längre än i Sverige. Det var hela tiden tanken att komma tillbaka hit och mysa.

Anders Eriksson spelar själv veteranhockey – när han inte tränar ungdomar.Han spelar fortfarande hockey ett par gånger i veckan.

– Det är fortfarande skitkul. Spelar i Labatt Blue. Det är Beer League. Det är faktiskt en riktigt bra liga.

Beer League är veteranhockeyn i Nordamerika, som håller långt över 170.000 spelare aktiva i USA, varav 17.000 kvinnor. Det är också stort i Kanada.

Har de koll på vem du är och vad du gjort?

– Jadå, och jag kan åka och göra mål lite när jag vill. Men det gör jag inte. Jag är där för att ha kul, dricka en öl och mysa. Jag håller i pucken och försöker få alla andra att göra mål i stället. Det ger väldigt kul respons från de andra.

Försöker de testa dig?

– Jag har sagt att de kan haka mig och allt, men slå inte på armarna, för då blir jag ”Mange” Wernblom, säger Anders Eriksson och skrattar åt liknelsen med Modos tuffing Magnus Wernblom.

– En gång var det en som åkte och hackade. Nästa gång smackade jag till honom rejält och sa att ”gör inte om det där igen”. Det blev alldeles tyst i rinken. Vi får ju inte tacklas, men jag tog min tvåminutare för det.

– Efteråt kom han och sa ”vilken jäkla tackling”. Jag svarade bara att ”jag tog inte ens i”.

Hur mycket följer du NHL?

– Inte speciellt mycket. Men när det kommer till slutspel, då är jag med. Det har ju varit sjukt bra hockey i år.

– När vi hade en samling med vårt lag i Beer League sa vi ”undrar hur långsam man skulle se ut om man hoppade ut på isen?”. Man skulle bli snuvig och sjuk i tre veckor av draget. Gud va snabb dom är, säger Anders Eriksson och norrländskan bryter igenom ordentligt.

– Jag tror Vegas har riktigt bra chans att gå hela vägen. Jag hade ju Gerard Gallant i Columbus, så honom har jag känt länge.

Fakta.Anders Erikssons brokiga karriär

1991–95. Modo, 109 matcher i elitserien och SM-slutspel.

1995–99. Detroit, 172 matcher (samt 119 i AHL i Adironduck Red Wings).

1999–2000. Chicago, 97.

2000–01. Florida, 60.

2001–03. Toronto, 48 (97 AHL-matcher i St. John’s).

2003–04. Columbus, 66.

2004–05. HV71 (lockout), 32.

2005–06. Springfield Falcons, 12 AHL-matcher och 28 med Metallurg Magnitogorsk i KHL.

2006–07. Columbus, 79.

2007–08. Calgary, 61.

2008–09. Quad City Flames, 66 i AHL.

2009–10. Phoenix, 12 matcher, 10 med New York Rangers, 10 i AHL med San Antonia Rampage och 8 i Hartford Wolfpack.

2010–11. Timrå, 6 matcher i elitserien och 35 med Modo i elitserien och kvalserien.


Texten är även tillgänglig på https://www.dn.se/sport/ishockey/bollnas-stanley-cup-mastare-lar-ut-hockey-i-florida-med-bandyklubbor/